Det påstås ofta att timmerhusets bomiljö har fördelar framför vanliga trähus, t ex bättre energihushållning och bättre balans i luftfuktighet. Stämmer det? Finns det fakta? Här följer artikeln “Forskning Pågår” publicerad i skriften “Bygga & Bo i Timmerhus” feb. 2002. Författaren, Ingemar Nygren, informerar om vad man vet och vilka frågor man studerar när det gäller timmerhusets bomiljö.
För att minimera energibehovet för uppvärmning av byggnader har vi hittills fokuserat på värmeisoleringsförmågan hos material i byggnadens omslutande ytor (väggar, golv och take) och återvinning av värme ur ventilationsluften. Byggna-derna har försetts med högvärdig värmeisolering i flera skikt och mekanisk ventilation med värmeåtervinningsaggregat. När det gäller inomhusklimatet eftersträvar vi att upprätthålla en jämn temperatur-upplevelse på ca 20 grader. Övertemperaturer pga. internvärme (värme från människor och apparater) och solinstrålning hanterar vi med ökad ventilation och kylaggregat. Luftfuktigheten påverkar ej temperaturupplevelsen vid rumstemperatur och har därför lämnats därhän. Det har emellertid visat sig att klagomål på inomhusklima- tet ofta beror på för hög temperatur och för torr luft
Erfarenheten från oisolerade timmerhus gör gällande att deras energihushåll-ningsegenskaper inte står i direkt proportion till träets värmeisoleringsegenskaper. Det har också visat sig att svängningarna i inomhustemperatur är mindre än i lätta hus med träreglar och högvärdig värmeisolering när temperaturen utomhus varierar. Detta påverkar såväl boendeklimat som behovet av uppvärmning/kylning och ventilation och därmed utformning och dimensionering av uppvärmnings- och ventilationssystem. Orsaken till avvikelserna i värmehushållningsegenskaper för timmerhus i för-hållande till regelhus står att finna i värmelagring i timmerstommen. Den lagrade värmen blir en “buffert” vid tillfälligt fallande utetemperatur. Tillfälligt värmeöver-skott inomhus pga. internvärme och solinstrålning lagras i trät för att senare avges till inomhusluften när temperaturen faller igen. På detta sätt kan internvärme (värme från människor, apparater mm) och solinstrålning utnyttjas för uppvärmning om temperaturen inomhus tillåts variera några grader. På samma sätt är ett timmerhus utan invändig isolering svalare på sommaren eftersom timret ackumulerar överskottsvärme under dagen och därmed dämpar värmestegringen. På kvällen och natten då det är svalare kan den ackumulerade vämen vädras och ventileras ut.
I flera europeiska länder och i USA pågår forskning för att försöka bestämma värmeackumuleringens inverkan på energibehovet. De massiva träväggarna (och andra tunga massiva byggnadsdelar) ackumulerar respektive avger värme till omgivningen när temperaturen varierar. För att ta hänsyn till värmeackumulering behövs information om internvärme, solinstrålning, detaljerad klimatdata och noggranna beräkningar. Avancerade simuleringsprogram för datorer gör beräkningar för varje timme under ett år. I USA har datorberäkningar och uppmätningar utförts på timmerhus i flera projekt. Timmerhusens fördelar när det gäller värmehushållning (och kylbehov) har uttryckts som procentuell förbättring av U-värdet. Värdet har relaterats till klimatdata i form av ortens graddagar. (Summan av alla dagar som temperaturen understiger viss temperatur multiplicerat med antalet understigande grader). Översatt till svenska förhållanden skulle enligt deras undersökningar U-värdet för timmerväggar kunna förbättras med 15 i södra Sverige 10 i mellansverige. Man konstaterar dock att graddagar inte är någon bra beräkningsgrund. I Norge har man i olika undersökningar kommit fram till att oisolerade timmerhus klarar sig med 2-4 % mindre energi för uppvärmning jämfört med ett lätt regelhus. Där vill man därför förbättra timmerväggarnas U-värde med 10%. I en svensk underökning vid KTH från 1999 beräknas energibehovet för en lätt och två tunga byggnader med övriga parametrar lika. Tre olika beräkningsprogram används med klimatdata från Stockholm. Resultatet visar att energibehovet för en utvändigt isolerad massivträbyggnad är ca 10 % lägre än för en lätt byggnad. En av beräkningsmetoderna är en nyligen framtagen Europanorm EN832. Denna beräk-ningsmetod använder sig av månadsmedelvärden på utetemperatur och är därmed mindre komplicerad.
Den svenska byggnormen BER (Boverkets Byggregler) ställer krav på värmeisolering i form av ett högsta tillåtet U-värde. Byggnaden skall också uppfylla krav på lufttäthet och minst 50 %av energin i ventilationsluften skall återvinnas. Kraven behöver inte uppfyllas om man kan visa att energibehovet inte är större än för en likvärdig byggnad som uppfyller kraven. Med avancerade beräkningsmetoder som tar hänsyn till värmeackumulering kan man således tillgodoräkna sig timmer-stommens värmeackumulerande egenskaper och minska värmeisoleringskravet i motsvarande grad. Europanormen EN832 som vunnit laga kraft i Sverige är en möjlighet att med mindre komplicerade beräkningar tillgodoräkna värmelagring vid energihus-hållningsberäkningarna. Förhoppningen är att inom en snar framtid både byggnormens energihus-håll-ningskrav och normala beräkningsmetoder tar hänsyn till byggnadens värme-ckumuleringsegenskaper
Relativ fuktighet är en underskattad parameter i inomhusklimatet. Vid låg relativ fuktighet ökar den statiska elektriciteten och våra slemhinnor torkar ut. Vid hög relativ fuktighet finns risk för fuktskador på byggnadsmaterial och inredning. Luftens förmåga att innehålla fukt är temperaturberoende Kall luft innehåller lite fukt. Inomhusluft är uteluft som vi tagit in med ventila-tionen. När luften värms upp kan den innehålla mycket mer fukt. Den relativa fuktigheten inomhus blir därför låg på vintern när utetemperaturen är låg. Under sommaren är det tvärt om. Då innehåller uteluften mycket fukt och med fukttillskott inomhus från kök och våtrum blir den relativa fuktigheten inomhus ännu högre. Trä är ett hygroskopiskt material dvs. det har förmåga att ta upp och avge fukt. Massiva träkonstruktioner inomhus kan därmed ta upp fukt ur inomhusluften när den relativa fuktigheten är hög för att senare avge när luften har en lägre relativ fuktighet. Vi får en utjämning av den relativa fuktigheten inomhus. Denna egenskap gör också att risken för fuktskador på grund av fuktvandring genom konstruktionen är liten. Någon plastfolie behövs inte. Det är dock alltid viktigt att konstruktionen är tät så att inte fuktig luft kan passera ut och kondensera om den kyls av. Även om hygroskopiska material kan utjämna fuktigheten inomhus så har ventilationen den dominerande inverkan på relativa fuktigheten. Ventilationen måste vara tillräckligt stor på sommaren för att inte fuktbelastningen skall bli för hög. Det gäller speciellt i våtrum. På vintern skall den hållas på ett minimum för att inte inomhusklimatet skall bli för torrt.
Människor, byggmaterial och inredning avger partiklar och gaser till inomhus-luften. Vid för hög fukthalt kan man också få sporer och lukt från mögel. Dessa föroreningar i inomhusluften brukar kallas emissioner. Emissioner påverkar oss individuellt och vi upplever dålig lukt eller får symptom på överkänslighet eller allergier. Det bästa sättet att minska mängden emissioner är att inte ta in dem i huset. När vi väl har fått in dem måste vi ta ut dem med ventila-tionen. Ju mer emissioner desto mer ventilation behövs om man vill hålla halterna nere. Hög ventilation innebär energiförluster och torr luft vintertid. För att kunna ligga på låg ventilation vintertid skall man alltså bygga sitt hus av lågemissionsmaterial och inreda det med lågemissionsinredning. Vilka material skall man då välja? Trä, sten, tegel, kakel, gips, metaller är lågemissionsmaterial. Vad skall man undvika? Plaster, lim, fogmassa, plastfärg, plastmattor skall minimeras. Då kan ventilationen anpassas för att bortföra våra egna lukter och fukt från kök och badrum. Därmed kan ventilationen minskas på vintern, energihushållningen ökar och den relativa fuktigheten blir inte för låg.
Klicka på bilden för att se den i full storlek.
