Timmerhus kan bli flera hundra år gamla - om de byggs väl och underhålls troget. Det bevisas av de mycket gamla timmerhus som finns i vårt land och andra länder med en liknande timmer-huskultur. Likaväl kan ett timmerhus, byggt som det är av ett förgängligt material, skadas allvarlig och förfalla på något årtionde. Det händer när väta tillåts tränga in i timmerstommen och bli kvar under en längre tid. Vätan, och de nedbrytande svampar som kommer med den, kommer framförallt från läckande tak och när stommar på dålig grund tillåts sjunka ned i fuktig mark. Vi ska följa restaureringen av en timmergammal stuga som drabbats av en av vanlig typ av skada. Stugan flyttades för ungefär 60 år sedan till den plats där den nu står, på gammal åkermark. Den placerades med rejäla grundstenar under knutarna. Men stenarna sjönk långsamt ned i den mjuka marken, i ett gradvis, nästan omärkligt skeende. När renoveringen kom till stånd var stommens hela bottenvarv sönderrötat och ytterligare några stockar ovanför dessa i så dåligt skick att de måste bytas. Taket och stommens övre delar var inte skadade. Timmerväggen på stugans fram-sida såg ut att vara i ganska bra skick, något som måhända har fördröjt renoveringen. Men man kunde tydligt se att stugan lutade betänkligt, att något var fel. (första bilden) Baksidan såg inte heller så dålig ut. De nedre stockarnas ytskikt var nästan intakt och röd-färgen dolde ganska väl rötan innanför. Några hack med en yxa visade dock att de tre nedre stockarna var i mycket dåligt skick. (andra bilden) Syllstocken på denna sida låg en bit ned i marken och fuktig växlighet på utsidan bidrog till att påskynda förruttnelsen. Trots detta visade det sig senare att stockarna hade kvar en god del av oskadad kärnved i centrum. (tredje bilden) Stugan hade sedan en tid varit obrukbar eftersom golvet, medan stommen sjönk, hade brutits sönder av ett betongfundament på undersidan - som inte sjönk tillsammans med stommen. (fjärde bilden)
Klicka på bilden för att se den i full storlek.
